Boktips – På fotogenlampans tid
I minnen bevarat – Om gånget folkliv i Västa Harg
Upptecknare: Rune Wikell
Citat ur boken:
Veken och lysfotogenen
Framemot oktober var det dags att köpa lysfotogen hos handlar’n i byn. (1914 kostade en liter fotogen 20 öre men två år senare var kostnaden uppe i 27 öre liten.) Fotogenlampan, som hängde över köksbordet, fylldes på. Kanske var det också dags att byta ut veken. Alltid var det snålt med slantarna så veken kunde förlängas med ett par ulltrådar som fästes i nederkanten. De vidarebefordrade fotogenen till den korta veken, som då kunde användas till sista stumpen. …
…Vi hade en lampa med 10-linjers glas från Fåglavik. Pappa putsade glaset med lampborste och tidningspapper. Men lampglasen var sköra och gick lätt sönder…
Kura skymning
Man tog igen sig en stund i gränsen mellan skymning och mörker på hösten innan man tände lampan. Där man hade öppen spisel och eld drog man sig intill elden och i skenet därifrån gjordes en del sysslor, som inte fordrade så mycket belysning…
Handlyktan i fjäset
I fähuset använde vi en handlykta, en fenixlykta. Jag minns mamma gå på den uppskottade stigen med en mjölkhink i ena handen och lyktan i den andra. Ibland var någon av oss ungar med och lyste. Lyktan hängdes upp på en stor sjutumsspik i fjäset och sände ett nödtorftigt ljus, precis lagom för att hitta mjölkpallen och kossorna…
sid 28
Bakugnen
Medan degen knådades och jäste eldades granved i bakugnen tills man fått lämplig grad av hetta lagrad i tegelstenen. Då stack man in en ugnsraka och rakade ut bränder och glöd, varefter en kvast, kallad ugnssopen, på långt skaft och bestående av friskt en- eller tallris doppades i vatten och användes på att sopa ugnshallen riktigt ren.
Olika limpor och bröd sattes in i ugnen sattes in i ugnen med brödspaden och finbröd på eftervärmen i stora plåtar. Bakningens fortskridande övervakades genom förlysehålet bredvid ugnsluckan.
Glödkakor (ojästa kakor) kunde man grädda direkt på en plåt över glöden.
Spisens utstrålning
Jänspisens starka utstrålning kunde inskränkas något genom att ytan hölls blank och väl polerad. Svärtad med spissvärta. Spisens sidoväggar skulle helst vara beklädda med glaserad kakel. Inuti spisen skulle sidorna vara skrovliga, för att kunna avge avsedd värme.
Om man exempelvis spillde ut mjölk på den heta spisen kunde man strö ut lite salt på den och saltet tog bort den brända lukten.
Oftast svärtades spisen på lördagen och till helger för att den skulle vara riktigt fin. Den gnoddes då skinande blank.
Med järnspisen försvann arbetsljuset från den öppna spisen. Men i skymningen öppnades vedluckan en stund innan fotogenlampan tändes. Det gick allt att kura skymning med järnspisen också. På insidan av spisluckan sågs gnistorna kriga.
